Inga-Britta Sundqvist
När jag var barn på 1950-talet var nästan allt som man åt extremt sockrat, utan att någon överhuvudtaget ifrågasatte om det skulle kunna vara skadligt. Då var det mycket ovanligt med färsk frukt och färska grönsaker. Det blev mest kokt potatis samt konserverade morötter och gröna ärter. Tomater och apelsiner var något riktigt exotiskt och ansågs som lyx. När min mamma skulle introducera apelsiner i mitt liv skar hon ett kryss i en oskalad apelsin och stoppade in några sockerbitar. Sedan fick jag suga i mig den söta saften.
På den tiden kopplade man inte alls ihop kost och hälsa som man gör idag. Jag som led av ständiga infektioner i hals och öron, gjorde denna koppling, märkligt nog. Jag ville hitta ett sätt att slippa mina infektioner och det gjorde att jag började intressera mig för kost redan som tolvåring. Jag valde också vegetarisk mat eftersom jag inte ville äta djur.
I skolan gick det inte att få vegetarisk mat, så jag började laga min egen mat. Jag läste de få böcker som jag kunde hitta och började så småningom gå på matlagningskurser. Ju mer jag lärde mig, desto mer växte mitt intresse. Det gällde inte bara vegetarisk matlagning utan också örter, ätliga vilda växter, odling, yoga, meditation med mera.
Mitt stora intresse gjorde att jag på 1970-talet började leda studiecirklar i vegetarisk matlagning. På den tiden var man tvungen att ha en studiebok i alla studiecirklar. Eftersom jag inte kunde hitta den studiebok jag ville ha, började jag så småningom att skriva eget kursmaterial.
